Dagens nätdejtingskörd
Ja, efter bara ett dygn i cyberspace har bitchen fått ett 60-tal visningar på profilen, runt 8 mail och lika många som visat intresse. Helt sjukt hur många människor det finns därute som söker kontakt, men min AW är så klart överlycklig! Dessutom är jag som person extremt effektiv och vad kan väl vara mer effektivt än att hemifrån sin egen soffa få chansen att se om killen är snygg, verkar intelligent och har bra intressen? Hittills får nätdejtingen 5 bitchar i betyg och jag väntar som ett barn dagen före julafton på att se vad som händer härnäst! Två snyggingar har hört av sig och jag kommer definitivt svara dem imorgon, man kan ju inte sitta och skriva mail en fredagkväll, den jag skriver till vet ju inte att min bitch-sista' är här och att vi fixar en helt gourgeous middag och skålar i suveränt vin till.....
Vassever! (förklaring kommer....)
// Blonde bitch 2
Vassever! (förklaring kommer....)
// Blonde bitch 2
The bitches are back!
Efter en stunds bloggtystnad är vi tillbaka - bitchigare, snyggare och mer drypande sarkastiska än någonsin!
Vi har ägnat den senaste tiden åt det vi gör bäst, utnyttja livet till det fulla och ha så kul som bara vi kan. Följ med framåt så kommer nya äventyr men kanske även några flashbacks till den tid som bloggen inte har förevigat våra minnen....
// Blonde bitch 1 & 2
Vi har ägnat den senaste tiden åt det vi gör bäst, utnyttja livet till det fulla och ha så kul som bara vi kan. Följ med framåt så kommer nya äventyr men kanske även några flashbacks till den tid som bloggen inte har förevigat våra minnen....
// Blonde bitch 1 & 2
Jag vill bara lägga mig ner och dö
Vad passar inte bättre än ett inlägg som är gnälligt, tjatigt och grinigt om inte här? Jag vill berätta om en känsla som ifyllt sig sedan i lördags. Det är en känsla som jag vet lurar mitt huvud, det stämmer egentligen inte men det spelar ingen roll eftersom känslan talar om för mig att det är så.
Jag känner mig som en så sjukt dålig människa, jag är inte värd någonting. Vilken kille skulle vilja ha en sån som mig? Det finns inget jag är värd och helst av allt skulle jag vilja lägga mig ner och dö.
Men jag har en dejt på torsdag, så jag kan inte!
/Blonde bitch 1
Jag känner mig som en så sjukt dålig människa, jag är inte värd någonting. Vilken kille skulle vilja ha en sån som mig? Det finns inget jag är värd och helst av allt skulle jag vilja lägga mig ner och dö.
Men jag har en dejt på torsdag, så jag kan inte!
/Blonde bitch 1
Hur man dissar - the bitch way
Igår kontaktade en kille mig, det var faktiskt den killen som jag legat med från facebook. När vi träffades så var det för att se om vi kunde bli något. Först gick det jättebra och sedan kändes det rätt konstigt. Vi bestämde oss att ta en fundrare och sedan höras om vad vi skulle vilja göra. Sedan försökte jag höra av mig några gången men han ville aldrig prata. Antingen var det mycket på jobbet eller så skulle han precis iväg. Så då sket jag i honom, varför bry sig? Jag ville bara få ett cleant slut på det hela. Men så kontaktar han mig igen, 5 månader senare och ger mig möjligheten att såga han vid fotknölarna.
Ta följande konversation som lärdom och dissa alla skitstövlar:
Idioten: Hej, jag vet att jag varit en dåliga människa. Jag gick in i väggen totalt, jag ber om ursäkt även om jag inte förtjänar en, vill bara att du ska veta att det aldrig var pga dig förlåt
Jag: nämen vilken överraskning. ja, du har varit en sjukt dålig människa och jag trodde du var en av dom som inte var ett svin men uppenbarligen hade jag fel.
Idioten: jag skäms vill abra att du skulle veta att det inte beror på dig, sen behöver du inte snacka mer med mig om du itne vill
Jag: jag har passerat detta för länge sedan och blev ens paff att jag jag såg att du hörde av dig för jag trodde jag hade spärrat dig.
Idioten: jag kan inte förklara vad som hände, men jag menade verkligen inget mot dig och jag menade verkligen inte att ställa till det för dig. Jag trodde på oss och lurade dig inte där. Men jag hamnade i skiten och det var otur och olyckligt att du var nitt i smeten jsut då.
Jag: alltså jag vet inte vad jag ska säga men du fattar nog att du betyder ingenting för mig, du var inte ens värd att grubbla över. tror du att detta ska leda till att vi börjar snacka igen eller? för jag fattar inte vad du far efter...
Idioten: Jag ville bara lätta mitt hjärta det var inget annat. Självkalrt förstår jag att du hatar mig och klandrar dig itne för det. Men jag tänkte att du kanske ville veta att jag inte menade något mot dig eller någonsin lurade dig med hur jag kände för dig.
Jag: jag tycker inte ens att du är värd att hata.... och jag har inte ens besvärat mig med att tänka på dig efter att jag skrev det sista på msn, sedan raderades du ur mitt liv med telefon, msn, facebook, rubbet, för jag är värd mer
Så mina underbara läsare, ger man en skitstövel vad han förtjänar!
/Blonde bitch 1
Bitch in distress!
Min inre AW (attention whore för er som inte vet det) håller på att ruttna bort och dö. Jag sitter här i full tristess och väntar på bitchsystern som ska kliva av tåget här i Göteborg om bara några minuter. ATT jag har saknat henne en masse! Jag behöver sällskap så jag inte gör något dumt, jag har nämligen inte hört av Mr Good on paper sedan kl 21 igår! Inte okej, vi brukar höras flera gånger om dagen och han har i princip varje dag skickat ett god natt mess vid tolv-ett-tiden på natten men igår: INGENTING! Han jobbade garanterat sent igår och jobbar idag med men ändå, ett mess är väl inte för mycket begärt? Jag håller på att gå under för att jag har fått för lite uppmärksamhet och är så förbannad på mig själv att jag överhuvudtaget bryr mig! Jag behöver sminka mig, fixa håret, ta på mig något skitsnyggt och de högsta klackarna jag äger, ta mig ut på stan och få lite uppmärksamhet. Jag är fullständigt skadad, jag vet, men jag är också skitirriterad för att jag hänger upp mig på en kille och sitter här och tänker på honom, inte okej! Det allra värsta är att jag nog vet redan innan hur det kommer att sluta, jag går ut, får den uppmärksamhet som jag cravar, det brukar inte vara något problem. Det nya problemet är nu att jag inte vill ha någon annans uppmärksamhet, jag vill att han ska höra av sig och jag vill träffa honom.... jävla tur att bitch-systern är på väg, jag behöver någon som kan skaka om mig, slå mig, skrika på mig, vad som helst så jag blir mig själv igen, det här är fan inte okej!
// Blonde bitch 2
// Blonde bitch 2
Hur utrotar man alla jävla relationsartiklar lättast?
Jag har gått på niten ännu en gång, fast inte riktigt, bara nästan. Fick hem någon skitreklam som vanligt om en tidningsprenumenration. Men den här gången var premien Sex and The City-filmen och en grym mascara så jag skickade faktiskt in lappen, typ 70 spänn för både film och mascara är ju som hittat, jag får väl leva med att jag blir påtvingad två nummer av Damernas Värld på köpet. Jag menar, det är ju inte direkt den bitchigaste och kaxigaste tidningen... Igår kom då det första numret och dum som jag var så satte jag mig faktiskt och bläddrade igenom den, först till synes utan några större irritationsmoment, men så plötsligt uppenbarar den sig artikeln som behandlar huruvida du ska stanna i ditt förhållande eller om det är dags att gå vidare. En lååång artikel (som jag naturligtvis inte orkade läsa) följs av åtta påståenden. Om du svarar ja på flera av de fyra första påståendena ja, då är din relation värd att rädda och du borde stanna kvar. Om du svarar ja på flera av de fyra efterföljande, då är det dags att lämna relationen. Hallå, vem vid sinna sinnens fulla bruk skulle använda dessa fåniga påståenden för att bedöma om en person är rätt att spendera resten av sitt liv med? Eller ens om personen är värd att spendera en timme på? Alla förhållanden är unika och vad som är rätt just för dig kan ingen annan än du själv avgöra och det är upp till dig och din partner att bedöma och plocka fram era egna kriterier för vad som är bra och dåligt och vad som gör det värt att vara tillsammans. Det är grymt förnedrande och nedervärderande att en tidning sätter någon pseudopsykolog som svamlar fram något trams och tror att kvinnor i dagens samhälle ska tycka att skiten är värd att läsas!
// Blonde bitch 2
// Blonde bitch 2
This bitch is losing it
Idag har jag så sakteliga börjat erkänna för mig själv att jag verkligen vill träffa Mr Good on paper igen, SNART! Jag har fått jättegulliga mess idag, men vi jobbar väldigt mycket båda två den kommande tiden så jag vet inte hur det ska gå till, men det är i alla fall lika bra att jag slutar att försöka komma med en massa motargument och istället erkänna för mig själv att jag vill träffa honom igen och se vad som händer. Längre än så tänker jag inte gå för att skulle jag göra det så skulle jag även lämna det öppet för någon att såra mig eller göra mig besviken och så väl känner jag honom definitivt inte så jag tänker ge honom den möjligheten. Det är nog den främsta anledningen överlag till att jag inte får/har känslor för människor i min närhet överlag, så fort man släpper garden ger man folk den möjligheten och det vill jag aldrig göra, det är mycket bättre att ha kontroll själv. Jag tror dock att risken finns att jag börjar tappa kontrollen och jag har draftat ett inlägg som tyder på detta, men det känns så självutlämnande att jag nog inte tänker publicera det. Är det verkligen möjligt? Börjar jag tappa något? Är det så illa att den här bitchen börjar bli mer vuxen?
// Blonde bitch 2
Somna aldrig vid datorn!!!
Satt på bussen och lyssnade på musik, lugn musik... Somnade och vaknade av att jag tryckte ner några knappar. Ser hur skärmen blinkar till och sedan är den upp och ner. Va fan? Testar och trycker på några knappar, men skärmen är fortfarande upp och ner. Tänk er en och en halvtimmas bussfärd med skärmen upp och ner. Och de övriga medpassagerarnas blickar när man vänder hela datorn upp och ner när man ska byta musik. Inte att rekommendera. Tur att man känner en kille som jobbar med it-support. Fast det löste ju sig inte förrän efter jag kommit hem.
Jag kommer aldrig att glömma skräcken över att inte ha kontakt med omvärlden, någonsin.
/Blonde bitch 1
Jag kommer aldrig att glömma skräcken över att inte ha kontakt med omvärlden, någonsin.
/Blonde bitch 1
För att försvara min image
Det förra inlägget från bitch 1 kräver absolut ett svar, det lät ju nästan som om jag håller på att överge min bitch-status men så är det absolut inte, once a bitch, always a bitch så det så! Däremot så har jag tröttnat på dessa utekvällar som ser likadana ut. Det senaste året har varit galet kul, troligen det roligaste året i mitt liv och största delen av det är tack vare min underbara bitchsyster, allt galet vi har gjort och det faktum att vi har dokumenterat det här. Vi har varit dryga, bitchiga, fulla, vi har hånglat och släpat hem killar och haft allmänt kul. Till slut blir det tyvärr lite slitigt att leva så här och jag känner att både humöret och kroppen har tagit stryk. Jag vill hålla mig snygg, smal och fräsch i många år till, jag har inga intentioner att bli sönder-supen och har inte tid till det heller. Även om det har varit en jävligt rolig period i mitt liv så vill jag hellre ha kvalitet nu. Självklart blir det fest ändå, men jag är osäker på om jag vågar släppa ut mig själv på stan igen innan jag faktiskt kan hantera drickandet och säga nej även när jag har druckit två-tre glas och inte gå crazy och hälla i mig åtta drinkar och ligga avdäckad i ett dygn efteråt. Det måste ju finnas roliga saker man kan göra utan alkohol? Om det inte gör det kan jag ju lika gärna ta livet av mig med en gång, jag vill verkligen ha mer kvalitet i mitt liv. Mer träning, nyttig, god mat istället för det skräpet jag har stoppat i mig det sista, jag vågar inte ens tänka på hur min insida ser ut nu. Och det här med pojkvännen... ja, skulle jag träffa någon som känns rätt så skulle jag tycka att det vore rätt mysigt att ha någon. Jag har ett extremt närhetsbehov och är väldigt kramig av mig så det hade varit alldeles underbart att ha någon att mysa med ibland. Jag vill fortfarande ha mitt liv och min frihet men med ett förhållande vid sidan av....
// Blonde bitch 2
// Blonde bitch 2
Mina tankar går till Bitch 2....
När Bitch 2 är ute och festar så har dagarna efter blivit ett sorts mönster. Ett mönster som jag nu börjar bli aningens nervös över. Hon är otroligt bakis och konstaterar att hon inte vill ut och festa så vilt längre. Vågar jag säga till dig bitchsyster att du är aningens grinig? Själv brukar jag vara totalt skadeglad och skratta åt hennes bakissyndrom. Men dom senaste gångerna så har jag faktiskt börjat bli orolig.... Särskilt efter att Bitchsystern yttrade de förbjudna orden "jag tror att jag vill ha en pojkvänn".
Kommer hon att tackla av nu? Och sluta vara min förtrogna partydrottning och istället föredra lugna restaurangbesök och så småningom sitta hemma och mysa med sin kommande pojkvänn över helgerna... Kan jag gå så långt att påstå att vår åldersskillnad börjar sära oss? Just nu har jag seriösa bekymmer, jag vill inte bli själv, jag vill ha med mig min turnébrud ut i svängarna och bli full och ragga loss...
Kommer jag behöva börja leta efter Bitch nr 3? Jag som inte ens gillar tjejer.....
/Blonde bitch 1
Är juldagen verkligen så överskattad?
Många påstår att juldagen är den mest överskattade utgången av dom alla. Då jag beslutade i sista stund att stanna hemma för mina ångestproblem så vet jag nu vad en hemmasittning motsvarar:
- Tröstsjungning av imse vimse spindel för ett grinigt barn
- Tittutleken för att fortfarande hålla barnet på bra humör
- Bobbycaråkning för att barnet fortfarande ska hålla sig på bra humör
Jag känner mig mycket mer hemma med en drink i handen. Jag ska aldrig mer stanna hemma på juldagen.
/Blonde bitch 1
- Tröstsjungning av imse vimse spindel för ett grinigt barn
- Tittutleken för att fortfarande hålla barnet på bra humör
- Bobbycaråkning för att barnet fortfarande ska hålla sig på bra humör
Jag känner mig mycket mer hemma med en drink i handen. Jag ska aldrig mer stanna hemma på juldagen.
/Blonde bitch 1
En julhäslning från Bitcharna
Lite sent kanske, men vad fan....
Nya rekord
Jul hos familjen Blonde Bitch 2 är äntligen över. Kom hem på tisdagkvällen och hann vara där ungefär tio minuter innan min kära mor började klaga på diverse saker. Det var inget nytt utan det gamla vanliga, jag jobbar för mycket, jag borde gå med i a-kassan (ja, ALLT är motsägelsefullt när det gäller mamma), det är onödigt att slösa pengar på att fixa naglarna etc etc. Listan kan göras milslång eftersom alla mina val, det som gör mig glad och sättet jag lever på är fel i hennes ögon. Julafton avlöpte hyfsat smärtfritt eftersom vi hade gäster större delen av dagen. Det var naturligtvis plågsamt ändå, detta förbannade Svensson-liv kretsandes kring tv och mat (ja, i den ordningen) där allt måste vara som det alltid har varit. Jag frågade exempelvis snällt om jag kunde få ett glas vin till maten eftersom jag inte gillar julöl och tycker att julmusten är sliskig. Fick då svaret "nej, det passar inte till julmat och vi har aldrig någonsin druckit vin till julmaten så det ska vi minsann inte börja med nu." Hallå??? Är det sant? Svar ja, tyvärr är det det, min familj är helt osann! Mina föräldrar brukar aldrig bry sig om vad jag tycker eller känner och brukar definitivt inte lyssna på mig men mitt utbrott förra året (som gjorde att jag åkte hem och grät mig till sömns på julaftonskväll) hade faktiskt effekt. Varför jag fick ett utbrott är en lång historia som återigen handlar om att ingen lyssnar på mig, men i år fick jag faktiskt enbart presenter som jag hade önskat mig, exakt det jag hade önskat mig och det har nog aldrig hänt förut så jag tyckte ett tag att julen faktiskt var okej. Men säg den glädje som varar så länge i familje-sammanhang, min mamma slog nya rekord i morse när hon kom förbi mitt rum och på ett mycket direkt och anklagande sätt säger "det luktar hasch här". Jag blev så chockad att jag inte visste vad jag skulle säga. Min egen mamma trodde på fullaste allvar att jag hade rökt på hemma i hennes hus! Detta uttalande sårade mig och gjorde mig extremt ledsen eftersom jag absolut inte någonsin har rört några droger. Detta måste ha gått henne fullständigt förbi för bara några minuter senare pratar hon på om annat som om allt var precis som vanligt! Jag orkar inte ens ta konflikter eller säga något längre, det är liksom ingen idé för hon är total inkapabel att kunna relatera till några som helst känslor som jag har och det slutar bara med irritation. Gissa om jag är nöjd över att vara tillbaka i gbg igen? Min livlina under gårdagen var sms-kontakt med bitch-systern och Mr Good-on-paper, annars hade jag nog inte överlevt!
// Blonde Bitch 2
// Blonde Bitch 2
Hur en oskyldig liten blondin blev en bitch
Bitch 1 har mycket målande beskrivit vad som definierar oss. Men hur blev jag egentligen en bitch? Någonstans djupt därinne har jag nog alltid varit lite av en bitch, men det är nog en hel del saker som har hänt tidigare i mitt liv som har skapat denna självständiga, målmedvetna och ständigt uppmärksamhetstörstande bitch. De två största bidragande orsakerna (enligt min egen mycket professionella psykologiska profilering) är min uppväxt och mitt tidigare långa förhållande. Jag har alltid varit enormt kramig och med ett ständigt behov av närhet, vilket jag tyvärr inte fått utlopp för på länge då jag de senaste åren levt i ett dött förhållande och därefter som singel. Detta tror jag är min revolt mot en kärlekslös uppväxt, mina föräldrar har gjort enormt mycket för mig och gett mig en bra uppväxt på många sätt, men de har aldrig någonsin sagt att de älskar mig, jag har aldrig hört dem säga det till varandra och jag har aldrig någonsin sett dem ge varandra ens en kram.
Den andra stora delen är ju då mitt tidigare förhållande. Vi var tillsammans i många år, flera av dessa var bra, de sista kanske två åren var mindre bra. Vi var vänner men inte mer, det tog bara väldigt lång tid för oss att inse detta. Under den dåliga tiden höll jag mig undan så mycket jag kunde så någon närhet att tala om fick jag inte där heller. Dessutom så offrade jag så mycket av mig själv i det förhållandet att det har gjort mig hårdhudad inför framtiden, jag kommer aldrig mer att kompromissa med mig själv, det jag vill göra och mina intressen och vänner för en man, aldrig någonsin.
Nu låter detta hemskt, men det tycker inte jag att det är. Allt som har hänt tidigare i mitt liv har format den person och det liv jag har idag och jag är gladare och nöjdare än på mycket länge så jag är numera bara tacksam för det som har hänt och har lett fram till det som är dagen och kommer att bli framtiden.
// Blonde bitch 2
Den andra stora delen är ju då mitt tidigare förhållande. Vi var tillsammans i många år, flera av dessa var bra, de sista kanske två åren var mindre bra. Vi var vänner men inte mer, det tog bara väldigt lång tid för oss att inse detta. Under den dåliga tiden höll jag mig undan så mycket jag kunde så någon närhet att tala om fick jag inte där heller. Dessutom så offrade jag så mycket av mig själv i det förhållandet att det har gjort mig hårdhudad inför framtiden, jag kommer aldrig mer att kompromissa med mig själv, det jag vill göra och mina intressen och vänner för en man, aldrig någonsin.
Nu låter detta hemskt, men det tycker inte jag att det är. Allt som har hänt tidigare i mitt liv har format den person och det liv jag har idag och jag är gladare och nöjdare än på mycket länge så jag är numera bara tacksam för det som har hänt och har lett fram till det som är dagen och kommer att bli framtiden.
// Blonde bitch 2
Dagens I-lands problem
Idag har varit en sån där riktigt jävla sugig dag. Livet har varit allmänt orättvist, jag har fortfarande sjukt mycket som måste blir gjort på jobbet och mina kollegor är på solsemestrar, tar långa sovmorgonar, går till frisören och sitter vid sina jävla skrivbord och petar ludd i naveln medan de väntar på julledigheten och jag får bara mer att göra. Piss-sugigt rent ut sagt!
Men det är dock inte mitt I-lands problem, i morse råkade jag nämligen trycka min silverglittriga jul-nagel på mitt ena lillfinger mot mitt ben så att den bröts på mitten. Och då menar jag verkligen MITTEN av nageln, där den sitter fast på fingret och sprickan gick tvärsöver min akrylnagel och ner genom min egen nagel också eftersom det blödde en massa. Gör jävligt ont och är inte skönt att skriva på tangentbordet heller så jag borde fan sjukskriva mig. Men vem har tid med sån lyx???
// Blonde bitch 2
Men det är dock inte mitt I-lands problem, i morse råkade jag nämligen trycka min silverglittriga jul-nagel på mitt ena lillfinger mot mitt ben så att den bröts på mitten. Och då menar jag verkligen MITTEN av nageln, där den sitter fast på fingret och sprickan gick tvärsöver min akrylnagel och ner genom min egen nagel också eftersom det blödde en massa. Gör jävligt ont och är inte skönt att skriva på tangentbordet heller så jag borde fan sjukskriva mig. Men vem har tid med sån lyx???
// Blonde bitch 2
Så fel men ändå så rätt
Förut över messenger fick min inner-attention-whore sitt för idag när jag pratade med Mr good on paper. I princip apropå ingenting så säger han " men du behöver någon som kan ta hand om dig". Detta är nog det sista jag vill erkänna för någon, jag behöver minsann INGEN, kan själv, vet bäst, klarar mig så bra så! Nu är nog detta inte helt sant, men i mina ögon är det en jävligt dålig sak av någon att säga, innebär det att jag utstrålar någon form av hjälplöshet? Trots att jag har levt i ett förhållande och dessutom har helt underbara vänner så skulle jag ändå vilja påstå att jag har klarat mig själv ganska länge. Visst det finns alltid dem som lyssnar och vill hjälpa mig om jag mår dåligt, men vad får dem att tro att jag alltid berättar allt om hur jag känner eller vad jag behöver? Det allra värsta jag vet är att visa mig svag och det är ytterst få människor som har sett mig gråta (vilket i mina ögon är det ulitmata tecknet på att jag är svag). Ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag att han verkligen träffade en öm tå... frågan är bara hur han lyckades med det? Killen vet ju i princip ingenting om mig, detta är grymt störande. Eftersom jag inte ens vill erkänna det här för mig själv så kanske det är så att jag väldigt länge bara har ägnat mig åt att ta hand om andra (sorry, men min sambo tog inte speciellt bra hand om mig de sista åren, jag litade helt enkelt inte tillräckligt på honom för att låta hoono göra det) och jag kanske faktiskt visst behöver bli omhändertagen jag också, bara att någon gång faktiskt få vara svag, få ramla, ta chansen och hoppas på att någon plockar upp mig?
Eller så skiter jag i allt och dricker mig full istället?
// Blonde bitch 2
Eller så skiter jag i allt och dricker mig full istället?
// Blonde bitch 2
Mental blockering
Ibland blir jag så trött på mig själv. Eller rättare sagt jag är inte trött och det är hela problemet. Jag håller på att dö av trötthet när jag ligger på soffan, men när jag väl har släpat mig in till sängen och har alldeles för få timmar kvar att sova (nu ringer min väckarklocka om ca 6 timmar och 20 min) blir jag plötsligt klarvaken och bara vrider och vänder på mig. I helgen hade jag min älskade bitchsyster här och då sov jag helt underbart gott båda nätterna. För mig som är grymt självständig och har levt på min kan-själv-mentalitet i över ett år nu så är det mycket svårt att erkänna för mig själv, men jag är mycket mer avslappnad och sover mycket bättre med sällskap. Sedan gör det naturligtvis sitt till att det är helg också. Som det är nu så har jag tio miljoner jobb-saker som rusar runt i huvudet, trots att jag är fullt medveten om att det inte kommer att göra någon som helst skillnad imorgon om jag ligger och tänker på det nu. Jag borde bara släppa allt det när jag är hemma, jag gör ingen nytta då i alla fall och ännu mindre nytta imorgon om jag är trött på jobbet.
// Blonde bitch 2
// Blonde bitch 2
Kärleksförklaring
Okej bitch 1, nog för att jag älskar dig över allt annat, men mitt hem kommer nog som god tvåa! Jag älskar verkligen min lägenhet, mina möbler, alla mina saker. Jag har varit borta så mycket det sista att jag inte har insett hur mycket mitt hem betyder för mig. Idag har jag varit hemma hela dagen och jag vill verkligen inte gå någon annanstans heller. Det är lördagkväll och är hemma själv, står i mysdress vid spisen och kokar knäck (!) och dricker ett glas vin och här hur nöjd som helst, just nu vill jag inte vara någon annanstans! Det enda som fattas är bitch-systern. (och möjligen någon att ha sex med lite senare).
// Blonde Bitch 2
// Blonde Bitch 2
Låt mig berätta sanningen om Jesus
En annan irriterande fråga som dyker upp kring jul är hela grejen med kristendom, jesus, kyrkan och tro. Det här är inget jag diskuterar speciellt flitigt men med tanke på att flertalet personer går ur svenska kyrkan varje år (de snåla jävlarna vill spara in några hundralappar om året, någon annan ursäkt har de oftast inte). Då tycker jag att frågan är befogad om det är lika många som slutar firar jul varje år? Min mycket ovetenskapliga slutsats är att det är det definitivt inte. Själv är jag medlem i svenska kyrkan, jag benämner mig själv som kristen, och ja, jag är troende. Men vad är det då jag tror på? Det är inte lika självklart, och det är inte något jag tänker gå in på här heller. Däremot blir jag förbannad på alla andra därute som likställer kristendom och tro med bibeln, jesus och all annan skit som står där. Jag anser att den biten av kristendomen inte är religion eller tro, det är historia. En historia som funnits med mänskligheten i över 2000 år. Och jag är helt övertygad om att denna berättelse är baserad på sanna händelser, annars hade den omöjligt kunnat finnas kvar så länge. Däremot är jag minst lika övertygad om att stora delar av innehållet är kryddat och upphottat. Självklart blir historian mer och mer enastående för varje generation. Tänk er själva, en liten skandal som har hänt på firmafesten till exempel. Ett par veckor senare har en kindpuss eller dylikt eskalerat till vilt sex på toaletten eller något liknande. Kontentan är att man ska inte tro på allt man hör eller läser, Jesus har alldeles säkert funnits och kanske varit en av de första att utveckla den kristna tron och dess grunder, men någon jungfrufödsel eller återuppståndelse fanns garanterat inte, de har uppstått genom alltför många års återberättande och är fabricerade för att mindre intelligenta människor behöver något att basera sin tro på, jag behöver inget konkret eller någon kryddad historia för att ha min tro, tron är något som lever inom oss alla och som vi själva kan föra vidare på vårt sätt, bokstavstolkning är för människor utan förmåga att tänkta och tolka verkligheten själva.
// Blonde bitch 2
// Blonde bitch 2
Frivilligt föräldralösa
Bitch 1 har tillfälligt lämnat mig för det som hör juletid till; kvalitetstid med familjen. Till saken hör dock att bitcharna är lite som svarta får i sina respektive familjer, missförstådda, annorlunda och malplacerade. Våra mammor förstår sig inte alls på oss och vi håller oss hellre på några mils säkert avstånd än åker hem. Under förmiddagens diskussioner väcktes den mycket relevanta frågan, kan man göra slut med sin familj? Bitch 1 kom med det lysande förslaget att vi skulle åka till ett barnhem och erbjuda någon föräldralös stackare att byta plats med oss. Undrar om inte det skulle vara väldigt uppskattat?
// Blonde bitch 2
// Blonde bitch 2
