Hur en oskyldig liten blondin blev en bitch
Bitch 1 har mycket målande beskrivit vad som definierar oss. Men hur blev jag egentligen en bitch? Någonstans djupt därinne har jag nog alltid varit lite av en bitch, men det är nog en hel del saker som har hänt tidigare i mitt liv som har skapat denna självständiga, målmedvetna och ständigt uppmärksamhetstörstande bitch. De två största bidragande orsakerna (enligt min egen mycket professionella psykologiska profilering) är min uppväxt och mitt tidigare långa förhållande. Jag har alltid varit enormt kramig och med ett ständigt behov av närhet, vilket jag tyvärr inte fått utlopp för på länge då jag de senaste åren levt i ett dött förhållande och därefter som singel. Detta tror jag är min revolt mot en kärlekslös uppväxt, mina föräldrar har gjort enormt mycket för mig och gett mig en bra uppväxt på många sätt, men de har aldrig någonsin sagt att de älskar mig, jag har aldrig hört dem säga det till varandra och jag har aldrig någonsin sett dem ge varandra ens en kram.
Den andra stora delen är ju då mitt tidigare förhållande. Vi var tillsammans i många år, flera av dessa var bra, de sista kanske två åren var mindre bra. Vi var vänner men inte mer, det tog bara väldigt lång tid för oss att inse detta. Under den dåliga tiden höll jag mig undan så mycket jag kunde så någon närhet att tala om fick jag inte där heller. Dessutom så offrade jag så mycket av mig själv i det förhållandet att det har gjort mig hårdhudad inför framtiden, jag kommer aldrig mer att kompromissa med mig själv, det jag vill göra och mina intressen och vänner för en man, aldrig någonsin.
Nu låter detta hemskt, men det tycker inte jag att det är. Allt som har hänt tidigare i mitt liv har format den person och det liv jag har idag och jag är gladare och nöjdare än på mycket länge så jag är numera bara tacksam för det som har hänt och har lett fram till det som är dagen och kommer att bli framtiden.
// Blonde bitch 2
Den andra stora delen är ju då mitt tidigare förhållande. Vi var tillsammans i många år, flera av dessa var bra, de sista kanske två åren var mindre bra. Vi var vänner men inte mer, det tog bara väldigt lång tid för oss att inse detta. Under den dåliga tiden höll jag mig undan så mycket jag kunde så någon närhet att tala om fick jag inte där heller. Dessutom så offrade jag så mycket av mig själv i det förhållandet att det har gjort mig hårdhudad inför framtiden, jag kommer aldrig mer att kompromissa med mig själv, det jag vill göra och mina intressen och vänner för en man, aldrig någonsin.
Nu låter detta hemskt, men det tycker inte jag att det är. Allt som har hänt tidigare i mitt liv har format den person och det liv jag har idag och jag är gladare och nöjdare än på mycket länge så jag är numera bara tacksam för det som har hänt och har lett fram till det som är dagen och kommer att bli framtiden.
// Blonde bitch 2
Kommentarer
Trackback
