Take it or leave it

Förut över messenger fick min inner-attention-whore sitt för idag när jag pratade med Mr good on paper. I princip apropå ingenting så säger han " men du behöver någon som kan ta hand om dig". Detta är nog det sista jag vill erkänna för någon, jag behöver minsann INGEN, kan själv, vet bäst, klarar mig så bra så! Nu är nog detta inte helt sant, men i mina ögon är det en jävligt dålig sak av någon att säga, innebär det att jag utstrålar någon form av hjälplöshet? Trots att jag har levt i ett förhållande och dessutom har helt underbara vänner så skulle jag ändå vilja påstå att jag har klarat mig själv ganska länge. Visst det finns alltid dem som lyssnar och vill hjälpa mig om jag mår dåligt, men vad får dem att tro att jag alltid berättar allt om hur jag känner eller vad jag behöver? Det allra värsta jag vet är att visa mig svag och det är ytterst få människor som har sett mig gråta (vilket i mina ögon är det ulitmata tecknet på att jag är svag). Ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag att han verkligen träffade en öm tå... frågan är bara hur han lyckades med det? Killen vet ju i princip ingenting om mig, detta är grymt störande. Eftersom jag inte ens vill erkänna det här för mig själv så kanske det är så att jag väldigt länge bara har ägnat mig åt att ta hand om andra (sorry, men min sambo tog inte speciellt bra hand om mig de sista åren, jag litade helt enkelt inte tillräckligt på honom för att låta hoono göra det) och jag kanske faktiskt visst behöver bli omhändertagen jag också, bara att någon gång faktiskt få vara svag, få ramla, ta chansen och hoppas på att någon plockar upp mig?

Eller så skiter jag i allt och dricker mig full istället?

// Blonde bitch 2