Take it or leave it

Jag har ju berättat tidigare om alla turer kring Mr Good on paper, kollegan jag träffade ett tag. Och ja, att jag låg med någon jag träffade ett tag är väl ingen surprise även om jag inte är den som berättar detaljer.... träffade i alla fall på honom för ett tag sedan genom jobbet och det kändes bara... ingenting, vilket är mycket bra. Pratade dock lite jobb och att det eventuellt skulle finnas mer jobb för mig där vi samarbetat förut. Som det tidigare inlägget antydde så vill jag ju ha mer att göra så detta var välkommet... alltså mejlade jag honom igår och bad honom göra vad han kunde för att jag skulle få detta jobbet och han svarade naturligtvis att han skulle hjälpa mig om han kunde, hahahaha, I have slept my way to the top.... eller i alla fall till lite mer att göra....


// Blonde bitch 2

Okej, jag tror fortfarande att killen är för bra för att vara sann och hoppas på det bästa, men bitterbitchen i mig är på sin vakt och ser alla varningssignaler tidigt. När någon jag inte träffat särskilt länge vid tre tillfällen berättat om exets förhållande till sina föräldrar, då är det inte helt hundra.... första gången okej, men nu vet jag inte riktigt hur jag ska hantera det, borde kanske säga något syrligt om att jag faktiskt inte behöver veta något om hennes familjeförhållanden men samtidigt vill jag ju vara artig då detta är en person som varit en stor del av hans liv innan och naturligtvis påverkat honom och historian gör ju oss till den person vi är idag.

Och förövrigt så är det inte heller okej när det kommer ett mess ett par timmar efter att man blivit lämnad för att sova vidare hemma hos honom där det står att "förresten, glömde säga att exet kommer förbi och hämtar en sak någon gång idag". Nu hade jag redan åkt hem men ändå, inte så jag vill träffa på henne första gången... eller träffa på henne överhuvudtaget för den delen.

Förhoppningsvis är detta ingenting och han är fortfarande så bra som jag hoppas, men som sagt, bitterbitchen börjar ta över idag.....

// Blonde bitch 2

... hur länge har inte jag gått och undrat, var är alla bra killar? Hur kommer det sig att alla jag träffar är så orätt för mig? När ska jag någonsin få känna att någon faktiskt vill vara med mig och får mig att känna mig speciell? Jag har väntat på att få bli swept off my feet och nu tror jag det har hänt... han gör mig så glad så jag inte kan låta bli att gå runt och le. Vi har inte ens träffats i en vecka och det känns redan som om vi har känt varandra i månader. Men ingen lycka som är total, självklart. Den realistiska sidan av mig säger; du har blivit lurad förr, var inte så naiv, varför skulle han inte lura dig du som faller för minsta lilla uppmärksamhet? Så molnet på min himmel är att jag är livrädd för att det här faktiskt är för bra för att vara sant....

// Blonde bitch 2

Ja, killen, eller snarare mannen, som fick mig att le häromdagen var minst lika trevlig IRL.... har varit på date idag och vill absolut träffa honom igen. Mer än så tänker jag faktiskt inte berätta här.... jaaa, så bra var han!

// Blonde bitch 2

Kan bitch 1 ljuga så kan även jag.... hade ju en date med övningskillen imorgon och jag fick ett mess från honom förut och kände bara, nej, jag har verkligen ingen lust.... så jag använde mitt ständiga freecard när jag vill slippa undan något: mitt jobb. De som känner mig vet att jag alltid måste prioritera jobbet och att det aldrig går att säga när jag kan komma ifrån om något råkar dyka upp. Alltså är det en väldigt bra ursäkt. Nu känner inte den här killen mig men skit samma, jag slipper i alla fall. Avslutade med vi får höras senare, men menar egentligen (för att citera Paris Hilton) TTYN - talk to you never....

// Blonde bitch 2

Det fruktade messet kom för några timmar sedan, Monsieur fransman som ville ses igen! Hur han nu kunde missa att jag tyckte det var obekvämt det fattar jag inte men men det är väl typiskt egocentriska killar antar jag.... men jag svarade att det varit trevligt men att jag inte tycker det är någon bra idé att ses igen. Meddelandet måste ha gått fram för jag har inte fått någon respons på typ 2 timmar. Skönt, då var det ju inte så mycket att oroa sig för!

// Blonde bitch 2

Jag har fyra killar som jag mailar med för tillfället, tre som ser jättebra ut och en som ser rätt okej ut men rätt alldaglig ändå. Nu skulle det ju kunna vara som med undertecknad som aldrig blir riktigt bra på bild utan gör sig bäst live. Den sistnämnde killen har jag valt att kalla övningskillen. Jag har ju inte varit på så många dejter så jag vet inte riktigt hur man gör och som med allt annat så antar jag att man måste öva för att bli bra på det... därför har jag hållt kontakt med honom för att öva lite. Nu har även han frågat om vi ska ses och jag har dessutom skickat iväg mitt nummer till den av två killar som är de mest intressanta. Funderar dock på att vänta med att svara övningskillen så jag vet när den intressanta killen vill ses först, hur hemsk är jag? Men så är det ju med allt, det gäller att prioritera! Den andra som verkar mest intressant har jag nog mailat mest med men han har hittills inte gjort någon ansats till att föreslå en date, det är ett litet minus från hans sida, jag tänker faktiskt inte ta första steget där. Eller som jag sa igår, jag mailar inte - jag får mail som jag eventuellt svarar på!

// Blonde bitch 2

Idag har jag blivit bjuden på min första date via dejtingsidan. Jag har alltså varit medlem sedan i fredags så på mindre än en vecka har jag fyra snyggingar som jag mailat med flera gånger och idag har den första av dem (dessutom efter den kortaste mailkonversationen av alla fyra) bjudit ut mig på fika eller en drink, vi får väl se vad det blir... som den sanna bitch jag är måste jag ju verka lite upptagen också så jag svarar honom lite senare i eftermiddag och föreslår en kväll i nästa vecka, jag är ju ändå aaaaalldeles för upptagen för att ses redan nu!

// Blonde bitch 2

Om vi har några trogna läsare så kommer ni nog ihåg Mr Good on paper som jag träffade i vintras. En kollega som i teorin var perfekt men som inte riktigt hade det som krävdes för att jag skulle bli fysiskt attraherad. Kan tyvärr inte länka till så mycket för vi träffades lite till och från under våren och ett tag trodde jag att det började närma sig ett förhållande så då gick jag in och raderade allt om honom på bloggen för säkerhets skull... mycket onödigt och dumt kan jag ju säga nu i efterhand...

I alla fall, vi ses med långa mellanrum, jag klagar och säger flera gånger att om vi ska fortsätta ses behöver vi ses oftare och om det ska vara någon idé så vill jag satsa annars får det vara. Då har vi ändå inte setts så mycket att jag känner att jag kan vara helt säker på om jag verkligen vill ha ett förhållande med honom eller inte, men jag vill i alla fall inte vara i det vakuum jag varit i där jag inte vet om jag är singel eller inte. Det tar honom ändå veckor innan det händer något varpå jag tröttnar och återigen säger detta till honom (som reagerar som om det är första gången han hör det). Jag själv beter mig pinsamt inför mina vänner, sover dåligt och plågar mig själv i onödan. Han var verkligen inte värd det. Två dagar efter att jag sagt detta i telefon kommer det ett sms (klockan två på natten...) där han säger att han själv mår dålig och att han inte vill prata med någon när han är svag. Han passar även på att slänga in klyschan "du är en jättefin människa, det är inte du, det är jag. Avslutar messet med god natt och inte så mycket mer. I min sömnbrist och trötthet fattar jag inte riktigt innebörden utan jag skickar ett jättelångt mess tillbaka där jag skriver att jag finns här för honom om han behöver prata om vad det är som han mår dåligt över etc och jag är väldigt gullig och trevlig som jag hade varit mot en annan vän som mår dåligt men skriver samtidigt att han vet var jag finns och nu kommer jag inte höra av mig mer. Detta var en vecka innan midsommar och jag har fortfarande inte hört ett ljud, och när jag läste messet igen lite senare insåg jag att detta var hans sätt att säga att 6 månaders slöseri med min tid inte var värt mer än ett mess... så snart jag haft snyggaste Good on paper att göra så nu är han absolut borta, förutom det lilla faktum att han är en kollega som jobbar på vårt kontor uppe i huvudstaden... dessutom ska vi ha gemensam utbildning om några veckor, yippie... men men det är lugnt, jag hanterar det som en sann bitch, jag tränar stenhårt och ska vara mer solbränd och blondare än någonsin, ha höga klackar och verkligen vara "in-your-face" se vad du missar!

// Blonde bitch 2

Är precis hemkommen från date med Monsieur fransman. Fick mess där han undrade om jag ville ses och jag föreslog en fika. Med tanke på mängden vin igår var jag lite osäker på hur han faktiskt såg ut och ytterst skeptisk till om det var en bra idé när jag väl gått med på det. Men å andra sidan så har jag inte dejtat speciellt mycket och ska jag nu dejtat riktiga snyggingar som jag hittar via dejtingsidan (har redan hittat 3 stycken som jag mailar med för tillfället....) så kan det nog vara bra att öva lite så jag såg det här som lite övningsdejtning helt enkelt. Fikan var helt okej och vi satt och pratade i typ en timme, eller rättare sagt, han satt och pratade i typ en timme.... han var väldigt trevlig men ställde inte speciellt mycket frågor och verkade inte heller hämmad av att han inte var helt hundra på språket. Monsieur föreslog sedan en promenad och var ganska snabb på att ta tag i min hand.... inte helt uppskattat från min sida men det är svårt att dra sig undan artigt mer än en gång för att flytta handväskan eller dra handen genom håret när man faktiskt har två händer. När han sedan stannar upp och kysser mig vet jag inte heller något bättre alternativ än att kyssa tillbaka, hur kass är inte jag??? Eller hur lat, jag väljer att kyssa en total främling bara för att det känns oartigt att dra sig undan.... hm... så sammanfattningsvis blev det typ två kyssar, aaaaalldeles för mycket hålla handen (hur det nu kan bli det på typ en kvart) men efter kyss två ursäktar jag mig med att jag har massor att fixa inför morgondagen och att jag behöver åka hem. Han säger hej då och vi hörs när du kommer hem (jag ska bort i två dagar, känns inte som om jag kommer höra av mig till honom om två dagar....). Det enda obehagliga som återstår nu är hur jag ska hantera det om han hör av sig igen, något säger mig att han garanterat kommer att göra det. Det var ju egentligen inget fel på honom men det fanns ingen attraktion what so ever!

// Blonde bitch 2

Efter många, långa kvällar på krogen och ett stort antal antastande fyllon (somliga som antastat så trevligt att de fått följa med hem, somliga som varit mindre trevliga) har bitcharna bestämt sig för att vidga sin vyer och prova på 2000-talets sätt att skapa kontakt: internet och nätdejting. Ett par timmar har ägnats åt att skapa profiler och spana in bilder på somliga som varit riktigt snygga och en hel del som faller långt under ribban.... och under ribban har jag redan testat och det kan inte rekommenderas men det är en lång historia och ett helt annat inlägg.

Följ vårt test på bloggen, vi kommer absolut återkomma med både utvärdering och eventuella dejter!

Och för er som blir oroliga, frukta inte, vi kommer fortsätta att vara ute i svängen och både bli antastade och antasta också, det ena utesluter inte det andra!

// Blonde bitch 1 & 2

Lite osäker på hur detta gick till men imorgon och tills på tisdag morgon ska jag, Mr Gay 2, Mr och Mrs Happily Married åka på kryssning. Ska bli grymt kul även om det kommer att vara tomt i den kojen som borde ha varit bitch-systerns, men det får bli mera cruise när hon mår bättre. När vi kommer tillbaka hamnar vi ju i huvudstaden där Mr Good on paper bor. Hur som helst så har jag iaf fått mig en lunch-date så nu får vi se vad som händer... jag är själv mycket osäker på vad jag vill ska hända och hur jag ska hantera hela situationen men det löser sig nog allt eftersom hoppas jag...

// Blonde bitch 2

Mr Good on paper har precis tagit vår än så länge "icke-relation" till the next level. I lördags, mycket väl medveten om att jag började dricka vin vid sju-tiden så ringer han mig vid typ klockan tolv. Sitter just då i en taxi så det funkade rätt okej att prata men när han inleder med att berätta att han kör bil så kontrar jag med att det kanske inte var hans bästa idé att ringa när jag är full om han är helt nykter. Pratar några minuter om gud minns vad men säger att vi ska höras igen. Jag har verkligen ingen kontroll över den här situationen och vet egentligen inte vad jag själv vill heller. Blir glad av att höra av honom och så länge jag blir det så antar jag att det bara är att köra på och se vad som händer?

// Blonde bitch 2

Hur i helvete är det möjigt? Jag har helt seriöst börjat obsessa kring Mr Good on paper. Inte en sån där vanlig obsession som jag kan få, mer någon slags konstig känsla av att jag ser fram emot när han hör av sig nästa gång. Eller så hör jag bara av mig själv, det här är inget sånt där fånigt spel som med killar från krogen och dylikt där man inte vill höra av sig för fort, för ofta eller innan han har gjort det. Vi hörs via messenger, vi messar, vi mailar. Jag tror att vi har hörts i princip något varje dag sedan jag var uppe i Stockholm senast, vilket i sig är hur konstigt som helst för vi har verkligen bara träffats på jobbet och det har nästan hela tiden varit andra kollegor med. På något skumt sätt så känns det bara som om vi är på samma våglängd, någon mer som jobbar lika galet mycket som jag, gör i princip samma jobb och förstår hur livet ser ut när det kretsar kring jobbet. Det är hela tiden en flirtig underton och min inner attention-whore älskar just den delen, men mitt lite mer djupare jag tycker nog faktiskt att det ger lite annat utbyte också... men jag vet inte, jag är ändå mycket tveksam till om jag vill träffa honom utanför jobbet så jag avvaktar och ser om han möjligen föreslår något så får vi se hur jag ska hantera detta.

Nu min darling bitch-syster, var så god och skäll, du tycker att jag är kass just nu!

// Blonde bitch 2

Nej, jag har aldrig haft telefonsex, förvånande nog. Men i lördags var jag nog så nära jag har kommit i alla fall. Hade en lugn och skön hemmakväll och var helnöjd med att bara vara med mig själv och koppla av. Men, återigen, så drivs ju jag av uppmärksamhet och vad gör jag då? Jo, jag slänger iväg ett mess till Mr Rocker som snällt svarar. Här är det dock ingen tvekan om avsikten eller om det är flirtigt överhuvudtaget, det är ju hela grejen! Det är inte bara flirtigt utan ständiga anspelningar på sex och det är ytterst medvetet från både min sida och hans. Detta är killen som hade varit mitt perfekta KK och en typiskt perfekt kille då han både är bra i sängen och så trevlig och avslappnad att man lugnt kan äta frukost ihop också. Typiskt att han bor så långt bort!

// Blonde bitch 2

Nu är det åtminstone ingen tvekan längre, Mr Good-on-paper är sååå intresserad! Jag pratade med honom över nätet förut och det lilla tvivel jag hade innan är som bortblåst. Det var inte ens diskreta anspelningar, det här var flirt! Och eftersom han är sjukt rolig att prata med och liksom snabb i tankarna så kan jag väl inte säga att jag inte uppmuntrade honom...  men jag var definitivt inte på långa vägar på hans flirtiga nivå, jag var bara mig själv när jag är mitt allra trevligaste jag!

// Blonde bitch 2

Fortsättningen på historien med Mr Danish blir en period av tystnad. Det vill säga veckan efter han har varit här har han galet mycket att göra, men jag tycker att det är något skumt att han inte ens hinner skicka ett sms... Efter ungefär en vecka med bara något enstaka sms som dessutom har varit väldigt neutralt. Så på söndagen tröttnar jag, skickar ett mess och undrar om verkligen vill ses igen. Jo då, det vill han men undrar samtidigt om vi har någon framtid ihop när vi bor så långt ifrån varandra. Hjälp tänker jag, hur i h-vete ska någon kunna säga något om framtiden med en person man har träffat två gånger??? Jag vill som sagt bara ha kul och säger till honom att framtiden kan vi väl undra över när den kommer. Vi pratar i telefon några dagar senare och han säger att han väldigt gärna vill ses igen, dock kan tilläggas att samtalet flyter inte på som med Mr Rocker, inte på långa vägar, utan känns lite stelt och jag försöker hålla igång konversationen så gott det går. Vi bestämmer en helg när jag ska hälsa på och återigen blir det tyst i nästan en vecka. Vi det laget har jag hunnit bli riktigt irriterad, även om jag inte är känslomässigt involverad utan mest vill kramas en helg så tycker jag det är jävligt onödigt och omoget att inte bara säga något om man inte vill höra av sig igen. Det funkar inte riktigt så att om du ignorerar en person tillräckligt länge så slutar den existera. Eftersom jag bara vill få hela grejen avslutad men inte vill ringa eller messa honom så skickar jag ett mail, på FACEBOOK!!! Så tacky, men det inleder jag med att säga själv så kan inte han göra det. Jag säger precis som jag tycker och låter min irritaion skina igenom tydligt. Efter bara ett par timmar så får jag ett svar där han själv säger att han har varit en idiot och att han har hanterat situationen fel. Yes, vinst tänker jag, men ger mig inte så lätt. Han påpekar nämligen också att om han hade varit jättekär så kanske han hade gjort annorlunda. Kär? Hur i helvete blir någon det efter att ha träffat en person två gånger??? Skickar slutdissen med en kommentar om detta och nu räknar jag inte med att höra av honom igen, haha!

Och det var slutet på Mr Danish, imorgon är en ny fredag som inleder en ny helg med nya möjligheter och nya människor, livet går vidare och det blir bara så roligt man själv gör det. Och jag kan garantera att livet som Blonde Bitch är betydligt roligare än livet som bara singel-tjej!!!!

// Blonde Bitch 2

Nu tror ni att jag ska säga bed eller hur? Men nej, jag har inte ens haft dåligt sex de dagar jag har varit uppe i huvudstaden på jobb så det kan ni glömma. Däremot har jag, trots väldigt långa arbetsdagar och en slitsam resa fram och tillbaka, haft väldigt roligt. Det har varit jättetrevliga kollegor som har gjort att dagarna gått snabbt och jag har haft kul uppgifter. En av dessa kollegor var en sådan kille som har det mesta som jag kan tänka mig att Mr Right kommer ha den dagen jag träffar honom. Han var intelligent, välutbildad, lätt att prata med, den där typen man kan skämta och munhuggas med även om man inte känner varandra speciellt bra och han jobbar väldigt mycket och är fokuserad på karriären. Dessutom var han singel också. Men vad var då felet? Inget egentligen, jag är bara tveksam till det här med att det är på jobbet...

// Blonde bitch 2

Som sagt var jag ju på spa i Varberg förra helgen. När jag var där senast så hittade jag Mr Rocker i klipporna och även om han inte var ifrån stan så kunde jag inte låta bli att slänga iväg ett mess och säga att jag skulle dit igen. Fick svar ganska snabbt och efter några mess fram och tillbaka så hade jag fått den bekräftelse jag behövde från det manliga könet för den kvällen. Jag går och lägger mig för att sova och vara utvilad inför arbetsdagen som väntar (det var torsdag). Några timmar in i min skönhetssömn ringer mobilen. I min sömn-dimma hinner jag inte riktigt reflektera över vem som ringer eller att man faktiskt inte behöver svara mitt i natten, utan jag svarar... Mr Rocker ringer mig kl. 1.30 en torsdagsnatt när jag inte har hört av honom på månader! Det allra konstigaste är att jag direkt blir klarvaken, glad och pratig. Han är nog den enda kille jag har träffat som pratar mer än mig och som på ett mycket smidigt sätt kan hålla igång en konversation i en evighet. Vi pratar i en timme tills jag inser vad klockan är och att jag borde sova om jag ska orka med jobbet. Men jag kan säga direkt att han är nog en av få människor som kan ringa vid den tiden, mitt i en period när jag är helt slutkörd av en massa jobb och ändå få mig på helt suveränt humör och få mig att skratta i en hel timme mitt i natten!

Thank you for being you, Mr Rocker!

// Blonde bitch 2