Bitcharna byter saliv
Hur nära står egentligen bitcharna varandra? Det har vi fått svar på idag, efter att vi varit och handlat plockar bitch 1 upp påsen med naturgodis och stoppar in en bit i munnen, spottar ut den direkt och säger: "jag tog fel, det var en av dina, jag tycker inte om dem", varpå bitch 2 tar godisbiten och äter upp den utan att tveka. Nu undrar ni vad det är för fel på oss, men vad fan, så gör ju föräldrar när deras äckliga, snoriga barn spottar ut något. Vi är ju betydligt mindre bakteriefyllda än några dagisbarn.
// Blonde bitch 1 & 2
Bitcharna bakar
Tro det eller ej, men det är ju säsongen då mirakel händer. I ett mycket sällsynt rus av huslighetskänslor (eller om det var ett sug efter nybakad kaka) bestämmer sig bitcharna för att övermanna bitch 2's kök och baka kladdkaka. Sagt och gjort, efter inhandlande av ingredienser, som vi lyckades få med oss hem från butiken tack vare det fantastiska företaget som gör blockchokladen och slänger dit receptet på kakan på förpackningen. Bakningen drar igång och vi sköter oss fint tills bitch 2 sträcker sig efter sockerpaketet och lyckas spräcka det med en av glitternaglarna så att det dels väller ut socker över spisen, dels välter ut delar av smör- och chokladsmeten som bitch 1 rör ihop. Efter lite torkande är nu köket som nytt och kakan står i ugnen. Dock stämmer inte 12 minuter i ugnen som receptet sa, 15 minuter senare är kakan fortfarande i smetform.... vi får se hur detta slutar, dock har vi kommit till en slutsats;
We don't do baking, bagare bakar, bitchar köper färdigt!
// Blonde bitch 1 & 2
Jourhavande vän
På ungefär en halvtimme har jag fått två telefonsamtal från två olika vänner i kris. Nog för att jag vill se mig själv som den som alltid ställer upp, lyssnar och finns där, men hur lyckas alla må dåligt samtidigt? Sedan undrar jag vad man gör när någon som bor X antal mil härifrån ringer och gråter och säger att "jag har ingen alls, jag är helt ensam", personen är i upplösningstillstånd och har varit mycket instabil det senaste halvåret. Hur lätt är det för mig? Jag kan inte bara kasta mig iväg och åka dit även om jag skulle vilja, det är svårt att vara vän på distans, jag vill ju trösta, krama och säga att allt kommer att bli bra. Men hur lamt låter inte det på telefon? Jag har ytterst svårt att hantera människor som gråter och som mår dåligt. Jag är bra på att lyssna men när det är dags att säga något tröstande eller upplyftande så känns verkligen allt som banala klyschor. Trots det hoppas jag att mina vänner vet att jag känner med dem och att jag gör mitt bästa för att förstå trots de lama kommentarerna som blir produkten av mitt lyssnande.
// Blonde bitch 2
Nostalgia
Sitter och bläddrar igenom gamla kort. Mest för att jag är sugen på lite förändring och tänkte titta tillbaka på gamla frisyrer och hårfärger. Jag hittar kort från back in the days när blonde bitch 2 inte var blond, bitcharna var smalare, yngre och stadgade och trista. Seriöst, vi var så oparty som någon kan vara på den tiden, livet har blivit sjukt mycket roligare som singel och jag har min älskade bitch-sis att tacka för det!!!! Utan dig hade livet som singel och livet i Göteborg ine varit hälften så kul! Love ya!
// Blonde bitch 2
Blonde bitch 2 julpyntar - sig själv!
Från ett allvarligare ämne till ett något ytligare (men oh så vikitgt....); mina naglar! Fick tag på en tid hos en ny nagelteknolog (stort cred till dem som tar emot folk på någon timmes varsel en lördageftermiddag och skjuter på sina egna planer) och tänkte göra vita tippar som vanligt. Men så ser jag en hylla med glitterburkar i olika färger och blir gladare än ett barn i en godisaffär på julafton. Det där är godis för mig tänker jag och bestämmer mig för att köra på silver-glittriga tippar för att komma in i the holiday-spirit. Blev jättefint och glittrigt, får se hur väl mottaget det blir på kontoret på måndag.... Men skitsamma, jag är glittrig och det står jag för!
// Blonde bitch 2
Shout-back till min bitch-sis
Du vet var jag finns my darling. Jag finns här och nu och kommer alltid att finnas här för dig. Jag, messar, jag ringer och jag väntar på att du är redo för att prata, vara tyst eller bara vara. Även om jag vet att du inte kommer att svara de flesta gångerna jag ringer så ringer jag ändå, mest för att du ska veta att jag tänker på dig. När du är redo för djupa konversationer eller ytliga - I'm your bitch (-sister) och är redo. Morgondagen är bara din och det är bara att komma förbi.
Och så ett uppmuntrande ord på vägen, även om jag är kass på sånt och säkerligen alltid säger fel saker i sitiuationer när någon inte mår bra; från rock bottom finns faktiskt bara ett håll att gå och det är uppåt! Uppåt, framåt och mot bättre, roligare och knäppare äventyr.
// Blonde bitch 2
This bitch has hit rock bottom
Nu ska jag dela med mig om något som inte många alls är insatta i. Jag skulle faktiskt kunna räkna dom på en hand. This bitch has hit rock bottom. Det är riktigt illa, länge (i många år) har jag hållit undan det för precis alla. Klart mina föräldrar har förstått att det har varit något fel och mina närmsta kompisar har förstått att det med men ingen har blivit insläppt. Jag har ångest och ångestattacker, så illa att jag spyr ibland. I sammanband med detta brukar jag ofta ligga i sängen dygnet runt förutom de dagar jag orkar släpa iväg mig till jobbet. Jag isolerar mig från mina vänner och hamnar i ett apatiskt tillstånd. Det är skitjobbigt att ta sig ut och jag är nästan där nu, jag har börjat isolera mig från mina vänner men inte hamnat i sängen än, jag tog självmant beslutet att tillfälligt flytta hem till småstaden igen för att mina föräldrar. Något som är viktigt är jag tycker absolut inte synd om mig, jag är mest frustrerad över att det hela handlar om simple mindfucking. Min hjärna lurar mig och jag inser det men kan inte göra något åt det själv.
Efter samråd med mina föräldrar så åkte jag till en läkare som verkade införstådd i att jag inte mådde bra, han gav mig lite piller, vi syntes några dagar senare och pratade vidare. Sedan sjukskrev han mig i två veckor! Fattar ni TVÅ VECKOR!!!! Och dessutom la han till att det är en relativt kort tid i sammanhanget. Jag förklarade grinigt för han att jag egentligen inte har tid med detta. Och om jag hade varit verkligt bitter hade jag sagt att han är sjukt kort och jag hade kunnat döda honom så lätt, fast det svalde jag.
Och till det absolut värsta: det går inte att dricka alkhohol tillsammans med en av de tabletterna jag ska ta i ett par veckor nu. Fuck this shit!
Och i detta inlägg gör jag även en hyllning samt ett shoutout till min bitchsyster. Jag känner att du finns där, du behöver finnas där och jag kommer att behöva dig. Även fast vi har en skönt ytlig relation så är du den som jag räknar med mest. Räkna med att du har en dejt med en blonde bitchsister imorgon.
/Blonde bitch 1
Kollektiv dissning
Det är inte speciellt villigt som jag erkänner det, men jag har blivit dissad. Det är dock en kollektiv dissning så jag tänker inte ta det personligt. Idag är det "klassåterträff" för de som gick ur högstadiet för X antal år sedan och alla skolor från småstaden inklusive en som ligger 3 mil utanför har blivit inbjudna, UTOM min.... mycket konstigt men inte hela världen, jag håller mig gärna ifrån småstaden, men det hade varit kul att åka dit, vara skitsnygg och visa hur lyckad man har blivit =) Det är nämlligen mer än vad man kan säga om de flesta andra vad jag vet... Well, well, enda nackdelen är att Mr Metrosexual slut ska gå, min bitchsyster befinner sig också i småstaden (fast hon fortfarande är ung och vacker och inte ska gå på den festen), Mr Gay 2 är i huvudstaden och Mr och Mrs Happily Married ska njuta av varandras sällskap ikväll eftersom de inte har setts på länge. Så här sitter jag med en helt planlös helg för omväxlings skull. Helt underbart, men lite tråkigt också.... får fundera ut något bra, nu ska jag göra mig ännu snyggare och åka ner på stan och försöka få till en räddningsaktion för mina katastrofala naglar.
En dejt med en snygg blondin ikväll någon????
// Blonde bitch 2
Hur botar man lättast en depression?
Hade nyligen en rejäl svacka i livet, var alldeles nere och kunde inte direkt sätta fingret på varför. Jag gick som i en dimma, kände mig deprimerad och ägnade dagarna åt att jobba, gick sedan direkt hem, la mig på soffan tills det var dags att gå och lägga mig och sedan började hela cirkeln om igen. Detta pågick under ca två veckors tid, för övrigt de två veckor som var precis före och precis efter Mr Danish var här, så jag var allt annat än på topp när vi sågs. Helgen efter ringde Mr Gay 1 och bjöd med mig på förfest och utgång. Jag var helt slut efter många uppbokade helger, mycket jobb och allmän depression, men där jag satt hemma i mysdressen i soffan med middagen precis uttagen ur ugnen så tänkte jag, varför inte? Jag behöver vara mer spontan, så på en halv sekund lovar jag att jo visst, om trekvart kan jag vara nere i Brunnsparken. Sagt och gjort, jag fixar till mig snabbare än någonsin och befinner mig trekvart senare på mötesplatsen. Nu hör till saken att Mr Gay 1 är inte bäst på att passa tider så jag får vänta en halvtimme, men det är ju fest på gång så humöret är faktiskt bättre än på länge. Det blir en förfest i ett villaområde i Frölunda med ganska torra och speciella människor (som dessutom dricker väääldigt dåligt) men Mr Gay 1, Ms Tacky oc h jag är ju inte dem som spottar i glaset direkt och en stund senare bär det iväg in till stan och Gaybaren. Ms Tacky's mycket rejäla vän (att kalla honom fet vore nämligen en underdrift) följer också med och är äckligt på mig hela kvällen, men efter en massa timmars tokdansande och en bruten tå för Ms Tacky beger vi oss hemåt och trots bakfylla vaknar jag nöjd och glad dagen efter och har mått hyfsat sedan dess (med undantag för i lördags då...). Slutsatsen är alltså: Gaybaren botar alla depressioner!!
// Blonde bitch 2
Mr Danish part two and the end
Fortsättningen på historien med Mr Danish blir en period av tystnad. Det vill säga veckan efter han har varit här har han galet mycket att göra, men jag tycker att det är något skumt att han inte ens hinner skicka ett sms... Efter ungefär en vecka med bara något enstaka sms som dessutom har varit väldigt neutralt. Så på söndagen tröttnar jag, skickar ett mess och undrar om verkligen vill ses igen. Jo då, det vill han men undrar samtidigt om vi har någon framtid ihop när vi bor så långt ifrån varandra. Hjälp tänker jag, hur i h-vete ska någon kunna säga något om framtiden med en person man har träffat två gånger??? Jag vill som sagt bara ha kul och säger till honom att framtiden kan vi väl undra över när den kommer. Vi pratar i telefon några dagar senare och han säger att han väldigt gärna vill ses igen, dock kan tilläggas att samtalet flyter inte på som med Mr Rocker, inte på långa vägar, utan känns lite stelt och jag försöker hålla igång konversationen så gott det går. Vi bestämmer en helg när jag ska hälsa på och återigen blir det tyst i nästan en vecka. Vi det laget har jag hunnit bli riktigt irriterad, även om jag inte är känslomässigt involverad utan mest vill kramas en helg så tycker jag det är jävligt onödigt och omoget att inte bara säga något om man inte vill höra av sig igen. Det funkar inte riktigt så att om du ignorerar en person tillräckligt länge så slutar den existera. Eftersom jag bara vill få hela grejen avslutad men inte vill ringa eller messa honom så skickar jag ett mail, på FACEBOOK!!! Så tacky, men det inleder jag med att säga själv så kan inte han göra det. Jag säger precis som jag tycker och låter min irritaion skina igenom tydligt. Efter bara ett par timmar så får jag ett svar där han själv säger att han har varit en idiot och att han har hanterat situationen fel. Yes, vinst tänker jag, men ger mig inte så lätt. Han påpekar nämligen också att om han hade varit jättekär så kanske han hade gjort annorlunda. Kär? Hur i helvete blir någon det efter att ha träffat en person två gånger??? Skickar slutdissen med en kommentar om detta och nu räknar jag inte med att höra av honom igen, haha!
Och det var slutet på Mr Danish, imorgon är en ny fredag som inleder en ny helg med nya möjligheter och nya människor, livet går vidare och det blir bara så roligt man själv gör det. Och jag kan garantera att livet som Blonde Bitch är betydligt roligare än livet som bara singel-tjej!!!!
// Blonde Bitch 2
Good on paper, bad in...?
Nu tror ni att jag ska säga bed eller hur? Men nej, jag har inte ens haft dåligt sex de dagar jag har varit uppe i huvudstaden på jobb så det kan ni glömma. Däremot har jag, trots väldigt långa arbetsdagar och en slitsam resa fram och tillbaka, haft väldigt roligt. Det har varit jättetrevliga kollegor som har gjort att dagarna gått snabbt och jag har haft kul uppgifter. En av dessa kollegor var en sådan kille som har det mesta som jag kan tänka mig att Mr Right kommer ha den dagen jag träffar honom. Han var intelligent, välutbildad, lätt att prata med, den där typen man kan skämta och munhuggas med även om man inte känner varandra speciellt bra och han jobbar väldigt mycket och är fokuserad på karriären. Dessutom var han singel också. Men vad var då felet? Inget egentligen, jag är bara tveksam till det här med att det är på jobbet...
// Blonde bitch 2
Mr Rocker gör come-back
Som sagt var jag ju på spa i Varberg förra helgen. När jag var där senast så hittade jag Mr Rocker i klipporna och även om han inte var ifrån stan så kunde jag inte låta bli att slänga iväg ett mess och säga att jag skulle dit igen. Fick svar ganska snabbt och efter några mess fram och tillbaka så hade jag fått den bekräftelse jag behövde från det manliga könet för den kvällen. Jag går och lägger mig för att sova och vara utvilad inför arbetsdagen som väntar (det var torsdag). Några timmar in i min skönhetssömn ringer mobilen. I min sömn-dimma hinner jag inte riktigt reflektera över vem som ringer eller att man faktiskt inte behöver svara mitt i natten, utan jag svarar... Mr Rocker ringer mig kl. 1.30 en torsdagsnatt när jag inte har hört av honom på månader! Det allra konstigaste är att jag direkt blir klarvaken, glad och pratig. Han är nog den enda kille jag har träffat som pratar mer än mig och som på ett mycket smidigt sätt kan hålla igång en konversation i en evighet. Vi pratar i en timme tills jag inser vad klockan är och att jag borde sova om jag ska orka med jobbet. Men jag kan säga direkt att han är nog en av få människor som kan ringa vid den tiden, mitt i en period när jag är helt slutkörd av en massa jobb och ändå få mig på helt suveränt humör och få mig att skratta i en hel timme mitt i natten!
Thank you for being you, Mr Rocker!
// Blonde bitch 2
Mr Danish var på besök
Eftersom jag inte har skrivit på ett tag så får vi gå tillbaka lite i tiden för att vi ska komma till dagens datum i historien med Mr Danish. Efter några veckor med jättemysiga och söta sms, som är en ganska lagom form av bekräftelse, det tar inte så mycket tid men man får ändå komplimanger dagligen fast man inte behöver anstränga sig så mycket. Perfekt när man är upptagen med så mycket annat, kommer han då äntligen hit. Jag är mitt inne i en två veckor lång depression och allmänt off så redan när han är på väg anar jag att det inte kommer att bli så bra... Mycket riktigt, visst vi har helt okej sex ett antal gånger, men samtalet är lite lagom stelt och han får mig inte att skratta en enda gång på hela helgen. Vi är hemma hos Mrs Happily Married och firar hennes födelsedag och i ett mycket nyktert ögonblick i mitt vin-rus säger jag till henne: "jag känner absolut ingenting, jag känner mig tom på känslor" när hon frågar hur det går. Här borde jag kanske ha insett att det är dags att ge upp.... innan han ska åka på söndagen säger jag "du bor ju väldigt långt bort och jag är väldigt upptagen" han nickar och säger vi får se...
Mycket bra, jag hatar att prata känslor, planer och framtid, jag vill bara ha kul här och nu!
Fortsättning följer...
// Blonde bitch 2
Run bitch! Run!
Jag flyttade till Göteborg för fem år sedan, ända sedan jag flyttade hit har jag varje år sagt att jag vill springa Göteborgsvarvet. Jag råkade av en händelse surfa in på sidan för att anmäla sig för några veckor sedan. Det visade sig att det var sista anmälningsdagen. Då hände det, jag hörde soundtracket från Rocky i mina öron, Eye of the tiger, och fylldes av en sådan kämparglöd att *vips* några klick senare var jag anmäld. Stolt kunggjorde jag min nya utmaning för alla mina vänner, jobbet och släkten.
Vad har jag gett mig in på? Musiken har tystnat...
/Blonde bitch 1
Utgången som blev ett enda stort whatta fuck?
Jag måste säga att jag var ytterst besviken på min fest. Inte nog med att över hälften av sällskapet var nyktert så var min bitchsister i oerhört dåligt skick, hon satt på sängkanten och man såg i ögonen att hon egentligen hade behövt vara långt bort ifrån verkligheten på ett ställe där hon hade kunnat få en paus från livet. Jag hade gjort allt för att ge henne det även fast det är omöjligt. Men då jag var i stort behov av en dunderfylla jobbade jag hårt själv (i efterhand upptäckte jag att detta hårda jobb innebar knappt en halv flasa vin och två glas från en box) och lyckades vara så dragen att jag nästan kräktes i taxin på vägen in till stan. Vilket underverk det gör att inte äta innan man festar!
Och ut kom vi, jag och Mr Cherity stack till Gothia Towers bar på undervåningen och mötte upp Mr Manly Man som varit borta i två veckor. Det var ytterst kul att träffa honom igen men till min stora förfäran upptäckte jag att även han var nykter. Vad fan är det för fel på alla? undrar jag men blir raskt varse om att Mr Manly Mans kompisar i alla fall inte är dom som spottar i glasen. Det slutar med tokdans på dansgolvet till jättedålig musik, en av hans kompisar står och suger på mitt finger av någon anledning och jag är så full att hela livet verkar fantastiskt. Någonstans här gick det fel, någonstans här började Mr Cherity tycka att det är dags att berätta att han är intresserad av mig. Att han vill vara den som tar hand om mig, att jag kan lita på honom. Jag som inte ens kan finna mig själv att lita fullt ut på min bitchsister som jag kännt i fem år! Här kommer han och tror att han kan se min själ efter att träffat mig fyra gånger, FYRA GÅNGER!!! Jag förklarar för honom tydligt att jag inte ser oss på det viset och att situationen nu blev obekväm så att jag går iväg på en dansturne.
Efter att baren stängt och Mr Manly Man ska köra hem en av sina kompisar (som hittat ett ragg) så sticker jag och hans andra kompis samt Mr Cherity vidare till Nivå, väl där försvinner Mr Cherity och jag och kompisen dansar på dansgolvet. Det finns så få saker som är så roligt som att tokdansa med en kille på ett dansgolv bara för att det är just roligt. Hela tiden är stämningen väldigt skämtsam och jag känner inte att det ligger något flörtigt alls i luften. Efter en stund dyker Mr Manly Man och Mr Cherity upp och han är märkbart irriterad, för att han anser att jag och Mr Manly Mans kompis är på g. Jag förklarar för honom att jag inte kommer hända med någon här ikväll och ännu en gång kommer disskussionen om hans intresse upp. Nu börjar jag bli irriterad och gör klart för honom att om han inte kan vara där som min kompis så behöver han inte vara här. Irriterat konstaterar Mr Cherity att det är lika bra att han drar och går därifrån. Killar, vad är det för fel på er????
Efter mer dansande och partande med Mr Manly Man och hans kompis så drar vi hem, jag föreslår vindrickande i min lägenhet med saftglögg till Mr Manly Man och kompisen var väldigt på, inte Mr Manly Man dock. Så jag lade mig på den stelfrusna marken och analyserade stjärnorna medans killarna disskuterade fram och tillbaka. När Mr Manly Man ska åka pekar jag på bilen i liggande position och säger åt kompisen att "du ska med den bilen". Efter att under stora protester tvingat upp mig från marken med den kassa motiveringen "du kommer att somna där" puttar kompisen mig i rätt riktning mot dörren och åker iväg.
Tre minuter senare kommer det ett sms, från ett okänt nummer. Vem är det inte om kompisen som tycker att han behöver skicka ett halvt flörtigt sms:
"Hej gumman. Inte för att vara sån men ja hade tyckt de varit mysigt att sova bredvid dig och ja lovar att ja aldrig skulle ha gjort något som du aldrig velat. Puss och kram Mr Manly Mans kompis"
Ja, för om du hade försökt något jag inte velat så har jag strypt dig med dina egna pungkulor.... Gumman, sen när fick han rätt att kalla mig gumman? Och detta skickar han när jag haft en timma långt utlägg om hur idiotiska killar är! Haha!
Och en minut senare piper telefonen igen, denna gång från Mr Cherity:
"God natt. jag tycker verkligen om dig. Och då menar jag allt."
Konstaterar: Killar är så jävla körda
Efter detta drog jag 06:15 igång efterfesten själv och resultatet morgonen efter minns jag, men inte hur jag kom dit...
/Blonde bitch 1
Btw, hatar själv långa inlägg, ska inte göra om det!!!
Tillåt mig presentera en ny bekantskap; Mr Flashback
Mr Flashback har fått sitt namn då han har dykt upp från ingenstans igen som en återblick tillbaka till barndomen. Den här killen har gått i min klass genom hela grundskolan och när vi växte upp hade vi ett hat-kärleksförhållande till varandra. Vi slogs, vi sparkades, retades och var allmänt jävliga mot varandra. Ändå har han alltid funnits där under min uppväxt, som små 6-åringar till och med duschade vi och badade bastu tillsammans (det gjorde ju hela klassen eftersom det inte var så noga med tjejernas och killarnas omklädningsrum på den tiden, men ändå). Som det är nu har jag inte hört av honom på typ tio år, eller inte riktigt, men nästan.
För ett tag sedan började han maila till mig på facebook med inledningsrepliken: men är du singel, när hände det? När det är över ett år sedan så förstod jag ganska snart att han hörde av sig för att han precis blivit singel. Sedan har vi även pratat på MSN och han är öppet över-flirtig fast att jag har sagt att det aldrig kommer att hända något mellan oss.
Det värsta var för någon vecka sedan, jag påpekade att han verkade träna väldigt mycket nu för tiden och helt plötsligt dyker det upp massa filer i konversationen och nyfiken som jag är så accepterar jag. Den ena kalsong-bilden efter den andra dyker upp då han vill visa vilket träningsresultat han har uppnåt de senaste månaderna. Lite overkill tänkte jag, men fine, jag berömmer honom (fast jag inte ser så stor skillnad), men helt plötsligt dyker den upp; NAKENBILDEN!!!!!! Okej, han håller för de privataste delarna men ändå, WTF, sånt skickar man inte! Och for the record, när den får plats i handen utan problem så kan det inte vara så mycket att skryta med...
// Blonde bitch 2
Tankegång som en snilleblixt
Trots att 90% av sällskapet var off igår så tog jag i för dom också, och efter festen drogs det vidare ut på stan där diverse saker hände som blir ett kommande inlägg om hur dumma i huvudet killar är.... Men till vad som hände imorse:
Vaknar långsamt, öppnar ett öga, vart befinner jag mig? Hemma, mycket bra... Jag konstaterar ganska snabbt att jag är naken, varför är jag naken? Och varför har jag en tomteluva på huvudet? Hade jag med mig någon hem igår och i så fall vem? Nej, jag hade verkligen inte med mig någon hem igår.... Finns mina kläder i lägenheten, ja, där låg dom... Men ytterdörren står på glänt. Hmmm, jag var nog i fin form igår!
Mycket bra!
/Blonde bitch 1
This bitch is down
Äntligen hemma igen. Det här kommer att låta hemskt och bitchsystern, jag är jätteledsen men jag hoppas att du förstår ändå. Jag har precis genomlidit en lördagkväll tillsammans med goda vänner på fest hemma hos bitchsystern. Tack och lov hade jag vett att hålla mig nykter och ta mig hem i tid. Fyra timmar höll jag ut, många medlidsamma och frågande blickar gjorde att jag försökte allt vad jag kunde för att möta någons blick under tiden. Jag var tystare, jag var mer tillbakadragen än vanligt, men jag gjorde vad jag kunde för upprätthålla någon form av fasad. Som vanligt undrar folk hur det är möjligt, jag brukar vara "the life of the party" och mänskligheten överlag är inte intelligent nog att ta till sig att det inte alltid är så, att en individ har fler lager och ett större djup. Jag är minst sagt stressad, har jobbat galet mycket, både kvällar, dagen idag och måste jobba dagen imorgon. Övertiden har jag inga som helst problem med, problemet är att jag verkligen känner att jag gör ett dåligt jobb, att det inte blir tillräckligt hög kvalitet och att det inte blir klart tillräckligt snabbt eller att jag inte tar till mig, lär mig och förstår på ett sätt som duger. Troligen är detta bara inom mig själv då jag inte vill acceptera att jag inte alltid presterar på topp och är bäst. Det gör mig stressad och tom, jag sover inte på nätterna för jag kan inte varva ner och släppa allt som måste göras och när jag lämnade jobbet idag kände jag mig allt annat än nöjd med det jag hade gjort och det lämnade en känsla av otillräcklighet som har följt med mig hela kvällen. Det värsta av allt har varit dessa blickar av medlidsamhet eftersom det bara förstärker min känsla av att något inte är bra och bara gör mig gråtfärdig. Klumpen i halsen är påtaglig just nu och det enda som gör mig ett uns stolt över mig själv för tillfället är att jag lyckades hålla mig från att gråta på festen. Det hade varit den ultimata förnedringen, det ultimata tecknet på svaghet och jag är definitivt allt annat än svag, i alla fall vill jag att det ska vara den officiella versionen.
// Blonde bitch 2
Dagen efter kvällen före (eller bakfyllan from hell)
Mina rumskamrater lyckades väcka upp mig morgonen efter så jag släpade mig iväg till mitt tångbad, vilket visade sig vara en halv pärs då det var skitvarmt och jag blev yr (som om jag inte var det innan), ännu mer illamående och troligen likblek. Men i alla fall, det var långt ifrån det värsta, när verkligheten kommer ikapp mig, i en relaxstol där jag tillbringar många, långa, utmattade timmar inser jag sakta men säkert vad jag har förlorat kvällen innan, det var mer än bara minnet och middagen vill jag lova. Under söndagen upptäcker jag att förutom min jacka och sjal som Harrys har som gisslan så har jag även supit bort alla mynt som var i plånboken och ett årskort till Göteborgs muséer.
Förutom detta har jag uppenbarligen också tappat omdömet. Då jag blir jättenöjd över att komma ihåg något dagen efter säger jag "jag minns att jag hånglade med en kille i alla fall, han hade rutig skjorta, var han snygg?" Mrs HM svarar att nej, han du hånglade med hade röd t-shirt, var typ 40 och allt annat än snygg. Dessutom stalkade han oss hem efter det att jag spytt i någon timme och var allt annat än fräsch. Kontentan är alltså att på de två timmar under öppettid som vi var på Harrys hann jag med att hångla med minst två losers, spy i en evighet och supa bort en mängd tillhörligheter.
Dessutom upptäckte jag i morse att jag även supit bort mitt SJ Prio-kort så det är mycket möjligt att jag har lyckats bli av med ännu mer.... ytterligare en lyckad kväll i en bitchs liv med andra ord!
// Blonde bitch 2
Fjortisfylla deluxe
Förra helgen lyckades jag ta ledigt och dra iväg med ett gäng tjejer på spa. Vi drog till Varberg, vart åker man annars när man vill ha konstiga behandlingar, relaxavdelning, vin och en god middag? Och jag tror jag ska lägga betoningen på VIN i den meningen... Dag 1 började så oskyldigt så, vi joggade, hoppade i skummet från vågorna (!) som skvätt upp på land, badade bubbelpool och drack lite vin i relaxen. Framemot middagen började det nog spåra ur lite (åtminstone när man ser tillbaka på kvällen i efterhand), innan maten (vi missade totalt att äta lunch också och då brukar det bara kunna sluta på ett sätt...) tog vi en dyr champagnedrink, maten sköljdes ner med mera vin och innan förrätten var slut tömde Mrs Happily Married ut ett helt vinglas över mig och samtidigt som glaset välte på bordet gick det också i kras. Vet fortfarande inte hur hon lyckades med detta konststycke när hon bara skulle ställa ner glaset på bordet, men somliga har väl talang helt enkelt.
Efter middag tänkte vi, smart nog, att på hotellet finns det vin kvar, vi drar hem och häller i oss ett glas eller två så fort vi kan så vi kommer ut och slipper handla dyr sprit sedan. Sagt och gjort, jag och Mrs Happily Married hinkar vidare och drar ut på stan, medans de fyra andra, lite mer vuxna (läs tråkiga!) går och lägger sig. Är inte så hemma i Varberg men vi hamnar på Harrys där det är fullt ös. Vi lämnar in jackorna och drar direkt till baren där min kära vän häller i mig ännu en drink som jag inte alls behövde men inte heller var i skick att tacka nej till. Vi shakar loss på dansgolvet och jag har ett vagt minne av att jag hånglar med någon, som dessutom har en annan tjej som han står och flirtar med när jag kommer dit. Jag minns också att jag tillsammans med denna någon (eller möjligen en annan kille, man kan inte så noga veta) sätter mig i ett bås där jag nästan somnar på hans axel.
Någonstans säger mitt förnuft mig, eller Mrs Happily Married, jag är inte helt säker, att det är en bra idé med frisk luft så jag går ut i kylan i bara min tunna tröja och kjol och blir minst sagt illamående... Jag står mitt i centrala stan och hänger på ett elskåp medan min underbara vän håller undan mitt hår och spyr och spyr och spyr. I det skick jag var då tyckte jag nog inte att det spelade så stor roll, men precis bredvid står tre polisbilar och typ 18 poliser som håller vakt. Sett så här i retrospekt misstänker jag att de övriga besökarna på Harrys nog inte är de trevligaste men vad gjorde det just då. När jag tömt hela min trerätters middag och den senaste veckans mat ur min magsäck bestämmer vi oss för att det nog är dags att gå hem och vi ska hämta våra jackor. Mrs HM får tag på sin och jag letar förtvivlat efter min jacklapp. Efter två försök med två olika lappar från Hotell Avalon helgen innan som blivit kvar i plånboken och efter ett antal upplockade kvitton och dylikt (jag gör inte reseräkning på jobbet så ofta) får vi inse att det inte finns någon lapp kvar och ingen polis som har lust att hjälpa oss så får vi gå hem utan min jacka.
Inlägget blir alldeles för långt så ni får ha lite tålamod innan jag berättar om dagen efter kvällen före....
// Blonde bitch 2
It's offical - I have no life...
... och det beror inte på att jag bloggar, det här är snarare en lyx jag passar på att unna mig för mitt rikgtiga alter-ego därute i vuxenvärlden jobbar över orimligt mycket för tillfället och har inte alls tid med roliga bitch-saker eller att sitta och slösurfa på andra bloggar heller. Men bara för det att jag måste vara så seriös, vuxen och superfokuserad under väldigt långa stunder i sträck kände jag att idag behöver jag ventilera och dela med mig av lite knäppa, roliga, konstiga och bitchiga saker som har hänt det sista i mitt liv. Om inte annat för att återuppleva dessa själv så jag får lite annat att tänka på än bara jobb, jobb, jobb...
Jag vill dessutom tillägga att det faktiskt är på allmän begäran som vi är tillbaka (för visst tillhör du allmänheten, Bitch 1?)
// Blonde bitch 2
