Take it or leave it

På ungefär en halvtimme har jag fått två telefonsamtal från två olika vänner i kris. Nog för att jag vill se mig själv som den som alltid ställer upp, lyssnar och finns där, men hur lyckas alla må dåligt samtidigt? Sedan undrar jag vad man gör när någon som bor X antal mil härifrån ringer och gråter och säger att "jag har ingen alls, jag är helt ensam", personen är i upplösningstillstånd och har varit mycket instabil det senaste halvåret. Hur lätt är det för mig? Jag kan inte bara kasta mig iväg och åka dit även om jag skulle vilja, det är svårt att vara vän på distans, jag vill ju trösta, krama och säga att allt kommer att bli bra. Men hur lamt låter inte det på telefon? Jag har ytterst svårt att hantera människor som gråter och som mår dåligt. Jag är bra på att lyssna men när det är dags att säga något tröstande eller upplyftande så känns verkligen allt som banala klyschor. Trots det hoppas jag att mina vänner vet att jag känner med dem och att jag gör mitt bästa för att förstå trots de lama kommentarerna som blir produkten av mitt lyssnande.

// Blonde bitch 2