Flashback 3 - The end of Mr Good on paper
Om vi har några trogna läsare så kommer ni nog ihåg Mr Good on paper som jag träffade i vintras. En kollega som i teorin var perfekt men som inte riktigt hade det som krävdes för att jag skulle bli fysiskt attraherad. Kan tyvärr inte länka till så mycket för vi träffades lite till och från under våren och ett tag trodde jag att det började närma sig ett förhållande så då gick jag in och raderade allt om honom på bloggen för säkerhets skull... mycket onödigt och dumt kan jag ju säga nu i efterhand...
I alla fall, vi ses med långa mellanrum, jag klagar och säger flera gånger att om vi ska fortsätta ses behöver vi ses oftare och om det ska vara någon idé så vill jag satsa annars får det vara. Då har vi ändå inte setts så mycket att jag känner att jag kan vara helt säker på om jag verkligen vill ha ett förhållande med honom eller inte, men jag vill i alla fall inte vara i det vakuum jag varit i där jag inte vet om jag är singel eller inte. Det tar honom ändå veckor innan det händer något varpå jag tröttnar och återigen säger detta till honom (som reagerar som om det är första gången han hör det). Jag själv beter mig pinsamt inför mina vänner, sover dåligt och plågar mig själv i onödan. Han var verkligen inte värd det. Två dagar efter att jag sagt detta i telefon kommer det ett sms (klockan två på natten...) där han säger att han själv mår dålig och att han inte vill prata med någon när han är svag. Han passar även på att slänga in klyschan "du är en jättefin människa, det är inte du, det är jag. Avslutar messet med god natt och inte så mycket mer. I min sömnbrist och trötthet fattar jag inte riktigt innebörden utan jag skickar ett jättelångt mess tillbaka där jag skriver att jag finns här för honom om han behöver prata om vad det är som han mår dåligt över etc och jag är väldigt gullig och trevlig som jag hade varit mot en annan vän som mår dåligt men skriver samtidigt att han vet var jag finns och nu kommer jag inte höra av mig mer. Detta var en vecka innan midsommar och jag har fortfarande inte hört ett ljud, och när jag läste messet igen lite senare insåg jag att detta var hans sätt att säga att 6 månaders slöseri med min tid inte var värt mer än ett mess... så snart jag haft snyggaste Good on paper att göra så nu är han absolut borta, förutom det lilla faktum att han är en kollega som jobbar på vårt kontor uppe i huvudstaden... dessutom ska vi ha gemensam utbildning om några veckor, yippie... men men det är lugnt, jag hanterar det som en sann bitch, jag tränar stenhårt och ska vara mer solbränd och blondare än någonsin, ha höga klackar och verkligen vara "in-your-face" se vad du missar!
// Blonde bitch 2
I alla fall, vi ses med långa mellanrum, jag klagar och säger flera gånger att om vi ska fortsätta ses behöver vi ses oftare och om det ska vara någon idé så vill jag satsa annars får det vara. Då har vi ändå inte setts så mycket att jag känner att jag kan vara helt säker på om jag verkligen vill ha ett förhållande med honom eller inte, men jag vill i alla fall inte vara i det vakuum jag varit i där jag inte vet om jag är singel eller inte. Det tar honom ändå veckor innan det händer något varpå jag tröttnar och återigen säger detta till honom (som reagerar som om det är första gången han hör det). Jag själv beter mig pinsamt inför mina vänner, sover dåligt och plågar mig själv i onödan. Han var verkligen inte värd det. Två dagar efter att jag sagt detta i telefon kommer det ett sms (klockan två på natten...) där han säger att han själv mår dålig och att han inte vill prata med någon när han är svag. Han passar även på att slänga in klyschan "du är en jättefin människa, det är inte du, det är jag. Avslutar messet med god natt och inte så mycket mer. I min sömnbrist och trötthet fattar jag inte riktigt innebörden utan jag skickar ett jättelångt mess tillbaka där jag skriver att jag finns här för honom om han behöver prata om vad det är som han mår dåligt över etc och jag är väldigt gullig och trevlig som jag hade varit mot en annan vän som mår dåligt men skriver samtidigt att han vet var jag finns och nu kommer jag inte höra av mig mer. Detta var en vecka innan midsommar och jag har fortfarande inte hört ett ljud, och när jag läste messet igen lite senare insåg jag att detta var hans sätt att säga att 6 månaders slöseri med min tid inte var värt mer än ett mess... så snart jag haft snyggaste Good on paper att göra så nu är han absolut borta, förutom det lilla faktum att han är en kollega som jobbar på vårt kontor uppe i huvudstaden... dessutom ska vi ha gemensam utbildning om några veckor, yippie... men men det är lugnt, jag hanterar det som en sann bitch, jag tränar stenhårt och ska vara mer solbränd och blondare än någonsin, ha höga klackar och verkligen vara "in-your-face" se vad du missar!
// Blonde bitch 2
Kommentarer
Trackback
