Take it or leave it

Hur i helvete är det möjigt? Jag har helt seriöst börjat obsessa kring Mr Good on paper. Inte en sån där vanlig obsession som jag kan få, mer någon slags konstig känsla av att jag ser fram emot när han hör av sig nästa gång. Eller så hör jag bara av mig själv, det här är inget sånt där fånigt spel som med killar från krogen och dylikt där man inte vill höra av sig för fort, för ofta eller innan han har gjort det. Vi hörs via messenger, vi messar, vi mailar. Jag tror att vi har hörts i princip något varje dag sedan jag var uppe i Stockholm senast, vilket i sig är hur konstigt som helst för vi har verkligen bara träffats på jobbet och det har nästan hela tiden varit andra kollegor med. På något skumt sätt så känns det bara som om vi är på samma våglängd, någon mer som jobbar lika galet mycket som jag, gör i princip samma jobb och förstår hur livet ser ut när det kretsar kring jobbet. Det är hela tiden en flirtig underton och min inner attention-whore älskar just den delen, men mitt lite mer djupare jag tycker nog faktiskt att det ger lite annat utbyte också... men jag vet inte, jag är ändå mycket tveksam till om jag vill träffa honom utanför jobbet så jag avvaktar och ser om han möjligen föreslår något så får vi se hur jag ska hantera detta.

Nu min darling bitch-syster, var så god och skäll, du tycker att jag är kass just nu!

// Blonde bitch 2