Take it or leave it

Förutom små, tillfälliga irritationsmoment och allmänna humörsvängningar så är jag mycket nöjd och glad med livet just nu. Jag jobbar så mycket att jag inte har tid att dejta någon, eller ens träffa någon, men ibland kan jag tycka att det skulle ha varit mysigt om det fanns någon där hemma som kunde ge mig en kram när jag kommer hem efter en jobbig dag, eller som bara kan ligga bredvid mig och hålla om mig när jag fryser, lite närhet helt enkelt. Skulle jag träffa någon och det känns rätt så skulle jag nog faktiskt vara redo för ett förhållande igen, så länge det är på mina villkor den här gången. Eller snarare på gemensamma villkor, jag vill absolut inte köra över någon eller bossa på det sättet, jag vill ha ett förhållande där båda två är individer och har kvar sina egna intressen, vänner och ett eget liv utanför förhållandet. Det vill säga, jag behöver en man som ger mig möjligheten att jobba sent, umgås med vänner på egen hand och förstår att jag inte har all tid i världen och att jag har mycket annat som jag också prioriterar. Sedan måste han ju vara skitsnygg och sexig också, och vältränad! Och dessutom ska han vara intelligent och målinriktad och brinna för det han gör. En sån här man finns naturligtvis inte så jag kommer säkert få kompromissa på någon punkt.

Än så länge låter det ändå ganska hälsosamt eller hur? Men nu kommer vi till den biten som är helt fucked-up. Om jag nu skulle få kompromissa på några punkter av ovanstående så skulle det jag absolut inte vill ta bort vara att han ska vara snygg och sexig, det är ju där all fysisk attraktion sitter och det är det jag behöver mest av allt just nu! Åh jag blir så trött på mig själv ibland!

// Blonde bitch 2