Take it or leave it

Igår kontaktade en kille mig, det var faktiskt den killen som jag legat med från facebook. När vi träffades så var det för att se om vi kunde bli något. Först gick det jättebra och sedan kändes det rätt konstigt. Vi bestämde oss att ta en fundrare och sedan höras om vad vi skulle vilja göra. Sedan försökte jag höra av mig några gången men han ville aldrig prata. Antingen var det mycket på jobbet eller så skulle han precis iväg. Så då sket jag i honom, varför bry sig? Jag ville bara få ett cleant slut på det hela. Men så kontaktar han mig igen, 5 månader senare och ger mig möjligheten att såga han vid fotknölarna.

Ta följande konversation som lärdom och dissa alla skitstövlar:
Idioten: Hej, jag vet att jag varit en dåliga människa. Jag gick in i väggen totalt, jag ber om ursäkt även om jag inte förtjänar en, vill bara att du ska veta att det aldrig var pga dig förlåt
Jag: nämen vilken överraskning. ja, du har varit en sjukt dålig människa och jag trodde du var en av dom som inte var ett svin men uppenbarligen hade jag fel.
Idioten: jag skäms vill abra att du skulle veta att det inte beror på dig, sen behöver du inte snacka mer med mig om du itne vill
Jag: jag har passerat detta för länge sedan och blev ens paff att jag jag såg att du hörde av dig för jag trodde jag hade spärrat dig.
Idioten: jag kan inte förklara vad som hände, men jag menade verkligen inget mot dig och jag menade verkligen inte att ställa till det för dig. Jag trodde på oss och lurade dig inte där. Men jag hamnade i skiten och det var otur och olyckligt att du var nitt i smeten jsut då. 
Jag:  alltså jag vet inte vad jag ska säga men du fattar nog att du betyder ingenting för mig, du var inte ens värd att grubbla över. tror du att detta ska leda till att vi börjar snacka igen eller? för jag fattar inte vad du far efter... 
Idioten: Jag ville bara lätta mitt hjärta det var inget annat. Självkalrt förstår jag att du hatar mig och klandrar dig itne för det. Men jag tänkte att du kanske ville veta att jag inte menade något mot dig eller någonsin lurade dig med hur jag kände för dig. 
Jag:  jag tycker inte ens att du är värd att hata.... och jag har inte ens besvärat mig med att tänka på dig efter att jag skrev det sista på msn, sedan raderades du ur mitt liv med telefon, msn, facebook, rubbet, för jag är värd mer

Så mina underbara läsare, ger man en skitstövel vad han förtjänar!

/Blonde bitch 1

Idag har jag så sakteliga börjat erkänna för mig själv att jag verkligen vill träffa Mr Good on paper igen, SNART! Jag har fått jättegulliga mess idag, men vi jobbar väldigt mycket båda två den kommande tiden så jag vet inte hur det ska gå till, men det är i alla fall lika bra att jag slutar att försöka komma med en massa motargument och istället erkänna för mig själv att jag vill träffa honom igen och se vad som händer. Längre än så tänker jag inte gå för att skulle jag göra det så skulle jag även lämna det öppet för någon att såra mig eller göra mig besviken och så väl känner jag honom definitivt inte så jag tänker ge honom den möjligheten. Det är nog den främsta anledningen överlag till att jag inte får/har känslor för människor i min närhet överlag, så fort man släpper garden ger man folk den möjligheten och det vill jag aldrig göra, det är mycket bättre att ha kontroll själv. Jag tror dock att risken finns att jag börjar tappa kontrollen och jag har draftat ett inlägg som tyder på detta, men det känns så självutlämnande att jag nog inte tänker publicera det. Är det verkligen möjligt? Börjar jag tappa något? Är det så illa att den här bitchen börjar bli mer vuxen?

// Blonde bitch 2